Fruktträd

Bara för att man vill att ens trädgård skall se fin ut betyder det absolut inte att det inte går att förena skönhet med produktivitet. Fruktträd ger inte bara en vacker trädgård utan även massor av frukt som man sedan kan göra saft eller sylt av, eller helt enkelt äta som de är.

Det kan tyckas att det finns väldigt många i Sverige idag som verkar tro att det finns någon sorts lag på att det första fruktträdet i ens trädgård måste vara ett äppelträd. Det finns rent av flera exempel där människor som inte ens tycker om äpplen planterar in ett äppelträd av ren rutin. Sluta upp med dessa dumheter och använd er fantasi. Det finns många olika sorters fruktträd som trivs alldeles utmärkt i det svenska klimatet så tänk till ordentligt innan du köper ett. Päron, körsbär och plommon är bara några exempel på frukt som man kan odla själv så om man inte tycker om äpplen, välj att plantera ett av dessa andra fruktträd.

Att plantera in ett fruktträd är långt ifrån komplicerat då det mest handlar om att förbereda lite och sedan vara lätt på handen under själva planteringsprocessen. Med trädet väl i marken bör man se till att det får gott om skydd från torka, vind och skadedjur, åtminstone till en början innan det är tydligt att det börjat kunna ta hand om sig själv.

Olika fruktträd beskärs på olika sätt och vid olika tider men en sak är säker, om man vill ha en god fruktproduktion måste man klippa, skära och gallra något så att de största och finaste frukterna gynnas. Ett välskött fruktträd kan ge mer frukt än man själv kan tänka sig använda och det finaste är då att kunna ge bort äkta hemodlad frukt till sin släkt och sina vänner.

Fruktträdens största fiende är svampsjukdomar och tyvärr är det väldigt vanligt att de drabbas och aldrig riktigt återhämtar sig. Det gäller att vara väl förberedd och veta vilka åtgärder man bör sätta in för att inte bara rädda livet på fruktträdet utan även se till att det kan komma att fortsätta producera frukt. Det är när ett fruktträd är så sjukt att det inte längre ger någon skörd som man lika gärna kan hugga ner det och plantera ett nytt, för ett fruktträd som inte ger frukt är inget fruktträd längre, det är ved.

Lökväxter

Taxonomi

Lökväxter är namnet på en växtfamilj vid namn Alliaceae i ordningen Asparagales. Växterna i familjen Alliaceae delas in i 19 olika släkten, t ex Allium (Löksläktet), Ipheion (Vårliljesläktet), Leucocoryne (Porslinsliljesläktet), Nectaroscordum (Honungslöksläktet) och Nothoscordum (Vaniljlöksläktet). Flera släkten som tidigare ansågs vara en del av familjen Alliaceae kan numera hittas i familjen Themidaceae (Indianhyacintväxter).

Lökväxterna i familjen Alliaceae är mycket nära släkt med amaryllisväxterna (Amaryllidaceae) och agapanthusväxterna (Agapanthaceae) och det är vanligt att man räknar alla tre familjerna till gruppen lökväxter. I dagligt tal brukar trädgårdsodlare inkludera ännu fler familjer i den mer övergripande beteckningen ”lökar och knölar” eftersom de olika växterna påminner så mycket om varandra när det gäller odling. Förr var inte lökväxterna en egen familj utan ingick i den gigantiska familjen liljeväxter (Liliaceae). Många av de traditionella lökväxter vi odlar i våra trädgårdar är fortfarande kvar i familjen liljeväxter, t ex tulpanerna.

Introduktion till lökväxterna

Lökväxter återfinns i alla möjliga former och storlekar. I de svenska trädgårdarna odlas de både som prydnadsväxter, kryddväxter och för att bli mat. Många av de mest välkända lökväxterna har varit viktiga för människan både som mat och apotek, t ex vitlöken, gräslöken purjolöken och den vanliga gula löken. Lökar finns avbildade i Egyptens pyramider och man vet att lök odlades i Kina redan för 3000 år sedan. Man har även hittat 7000 år gamla rester av lök tillsammans med fikon och dadlar vid arkeologiska utgrävningar av bronsåldersbosättningar i mellanöstern, men det är osäkert om dessa lämningar kommer från odlade lökar eller från lökar som samlats in från det vilda. Vitlöken, gräslöken, purjolöken och den vanliga gula löken hör alla hemma i släktet Allium, ett släkte som har odlats flitigt under lång tid och som fortsätter vara betydelsefullt för oss än idag. Släktet Allium är också det enda släktet i familjen Alliaceae som växer vilt i Sverige.

Varför är det så bra med lök?

Löken består av tjocka blad som växten kan använda för att samla näring i. När vädret gör det omöjligt för växten att fortsätta växa ovan jord dör den ned, men löken överlever nere i jorden och kan skjuta nya skott nästa säsong. Detta gör att lökväxter kan börja växa och blomma mycket tidigt på våren, eftersom de har en näringsreserv att ta ifrån. Växter som inte har någon sådan reserv måste normalt producera gröna löv först som kan samla in solenergi via fotosyntes så att växten så småningom orkar blomma. Det kommer därför inte som någon överraskning att många av våra allra tidigaste vårblommor är lökväxter, t ex snödroppe, vårlök och krokus.

Lök i trädgården

Många lökar är vårblommande, men det finns sommarblommande och höstblommande varianter också. Det är möjligt att hålla en trädgård blomstrande från senvinter till senhöst utan att använda någonting annat än lökväxter. Dessutom brukar det alltid gå att hitta lökar som trivs i trädgårdens olika delar, hur skuggiga, magra och utsatta vissa områden än må vara. Många lökväxter mår till och med bäst när de får växa i den skiftande skugga som erbjuds av stora träd eftersom de i naturen återfinns i skogar och skogsbryn. Genom att växa så får de sol under våren när de själva blommar eftersom träden ännu inte hunnit få några blad, samtidigt som de under sommaren skyddas från uttorkning under de lummiga kronorna. Gemensamt för de allra flesta lökar är att de behöver väldränerad jord för att inte ruttna så om du har jord som dränerar dåligt i din trädgård är det bäst att förbättra den innan plantering för att slippa problem framöver. Om man inte vill behöva gräva upp lökarna varje höst kan man satsa på växter som utan problem kan övervintra i Sverige. För säkerhets skull kan man välja att täcka över lökarna med löv eller kompost under vintern, särskilt om man bor i de kallare delarna av landet.

Genom att lägga ned lite tid och energi på att välja rätt lök till rätt plats kan man spara mycket tid, pengar och jobb och dessutom få nöjet att njuta av lökväxter som verkligen trivs och prunkar i trädgården. Många lökväxter kommer till och med att sprida sig snabbt på egen hand när de trivs bra, t ex snödroppe, scilla, vintergäck och pärlhyacint.

Lök på balkongen

Ingen trädgård? Ingen fara, det finns lökar som mår utmärkt i urnor och blomlådor på balkonger och verandor, eller i krukor på fönsterbänken. Om du vill hålla lökväxter inomhus bör du dock komma ihåg att många av dem kommer från kalla delar av världen och måste ges en sval viloperiod varje år eftersom det är den sorts klimat de är anpassade för. Lökar som odlas på balkongen kan behöva tas in och ställas frostfritt under vintern eftersom krukan innehåller så lite jord att löken kan frysa sönder. Exempel på lökväxter som går bra att odla i kruka inomhus är belladonnalilja och amaryllis.

Rosor

För den som vill odla rosor i sin trädgård kan mängden arter och sorter onekligen kännas överväldigande. Ska man satsa på någon av de allra senaste nyheterna eller är det mysigare med gamla sorter? Vill man ha en robust vildros som klarar vad som helst eller är det viktigare att rosorna är stora, välfyllda och blommar hela sommaren? Och hur kan en ros från 1890-talet säljas under beteckningen modern ros?

När man väljer rosor till sin trädgård är det bra att utgå ifrån trädgårdens naturliga förutsättningar. Man bör också ta den specifika växtplatsen i beaktande, eftersom många rosor kräver full sol för att blomma rikligt. Det finns dock många arter och sorter som blommar fint även på en halvskuggig eller till och med skuggig plats, så om du har en skuggad del av din trädgård som du skulle vilja lysa upp med prunkande rosenbuskar finns det ingen anledning att tveka.

Gemensamt för alla de olika rosorna är att de tillhör släktet Rosa i växtfamiljen Rosaceae. Det finns över hundra olika vilda rosarter i världen och utifrån dessa har en myriad olika hybrider och sorter tagits fram. Alla vilda rosor härstammar från den norra hemisfären och de allra flesta hör hemma i tempererade delar av världen. En majoritet av rosorna fäller sina blad varje år, men det finns några som är städsegrön eller nästan städsegröna i sydöstra Asien.

Rosor har alltid fem kronblad, med undantag för arten Rosa sericea som bara har fyra. Inom rosodlingen har man dock lyckats få pistillerna att omvandlas så att de ser ut som extra kronblad. Detta har gjort det möjligt att ta fram rosor som centifoliarosorna som ser ut att ha hundratals tätt packade kronblad.

Trädgårdsodlare brukar normalt dela in rosorna i tre huvudgrupper: vilda rosor, gammaldags trädgårdsrosor och moderna trädgårdsrosor. Till gruppen vilda rosor räknas inte bara de vilda arterna utan också många av deras hybrider. Det är mycket vanligt att rosor hybridiserar på egen hand och många av de vildväxande rosor vi har i Sverige är resultatet av spontan hybridisering mellan olika arter.

Gruppen gammaldags trädgårdsrosor innehåller de rosor som förädlas fram innan år 1867. Anledningen till att år 1867 blivit brytpunkt är att det är året då de moderna tehybriderna, en sorts storblommiga rosor, gjorde entré på rosmarknaden. I gruppen gammaldags trädgårdsrosor blommor de flesta rosor bara en gång varje sommar och olika nyanser av rosa, röd och vit är absolut vanligast när det gäller blomfärg. Gammaldags rosor är även kända för att ofta dofta starkt och angenämt. Själva busken är ofta mycket resistent mot sjukdom.

Inom den moderna rosförädlingen har man normalt fokuserat på storlek, färg och lång blomsäsong vilket lett till att många moderna rosor doftar mycket svagt eller inte alls. I gruppen modern rosor kan man hitta en lång rad olika rosor som varierar storligen när det gäller blomform, färg och växtsätt. ’La Rose’ brukar räknas som den allra första moderna trädgårdsrosen.

Vissa roskännare brukar lägga till en fjärde grupp till de tre ovanstående: landskapsrosor. Under slutet av 1900-talet började trädgårdsmästare och landskapsarkitekter leta efter alternativ till de moderna rosorna eftersom dessa är känsliga och ofta kräver både stor arbetsinsats och mycket kemikalier. Lösningen blev att så kallade landskapsrosor togs fram, rosor som inte kräver särskilt mycket omvårdnad men ändå går att få i fler färger och former än de gammaldags rosorna. De flesta landskapsrosor blommar dessutom upprepade gånger under sommaren och kan odlas på sina egna rötter istället för att odlas på rot från någon robustare rotsort.

Perenner

Olika fruktträd beskärs på olika sätt och vid

Perenner är växter som lever i mer än två år. Termen används normalt bara för örter, men förvedade arter som buskar och träd är också perenna eftersom de lever i mer än två år. Örter som bara lever i ett år är annueller, medan örter som bara lever i två år är binenner.

I Sverige växer en perenn ört normalt till sig och blommar under den varma delen av året och vissnar ned under hösten. Nästa vår växer örten upp igen från rotstocken. I andra klimat kan perennerna t ex växa upp och blomma under varje regnsäsong och vissna ned när torrperioden kommer. I milda klimat där temperaturen och vattentillgången är mer stabil är det många perenna örter som aldrig vissnar ner utan är städsegröna.

Exakt hur länge en perenn lever varierar stort mellan de olika arterna. Det finns t ex träd som levt i över tre årtusenden. De flesta perenner blommar och sätter frö säsong efter säsong, vilket gör dem till polykarpiska växter. Det finns dock ett antal arter som är monokarpiska, dvs när de väl blommat och satt frö dör de för gott. Hos vissa kan man förhindra döden genom att nypa bort de utblommade blommorna så att inga frön bildas. Exempel på monokarpiska växter hittar man bland annat i agavefamiljen, bland de landlevande bromeliorna och i växtsläktet Yucca. Det finns arter av bambu som kan leva i över ett århundrade innan de slutligen blommar, utvecklar frön och dör.

Eftersom perenner behöver kunna överleva sin viloperiod och skjuta skott nästkommande säsong kan man hos de flesta arter hitta olika specialiseringar som tillåter dem att lagra energi. Perenner kan t ex överleva med hjälp av tjocka jordstammar, lökar eller knölar. Det är vanligt att en perenn inte blommar och sätter frön under sina första år, eftersom det är viktigare för den att lägga sin energi på tillväxt så att den får många blad som kan fånga in solenergi vilken i sin tur kan lagras i plantan så att den klarar sig genom den hårda köld- eller torrperioden. Bli därför inte förvånad om dina perenner inte blommar under de första åren i tid trädgård. Det behöver inte alls bero på att de inte trivs, de väntar bara på att bli tillräckligt starka för att våga lägga energi på blomning. När de väl börjat blomma brukar de återkomma med vackra blommor säsong efter säsong, så perennerna är verkligen värda att vänta på.

I områden där bränder är vanliga har perennerna en konkurrensfördel gentemot de ettåriga växterna eftersom det inte gör så mycket om en perenn växt förlorar sina gröna delar på grund av brand. Rötterna med den upplagrade energi klarar sig normalt eftersom de ligger skyddade nere i jorden, och så snart branden är över kan perennen skjuta upp nya gröna skott och dra nytta av den minskade konkurrensen och ökade näringshalten i jorden. En ettårig växt som brinner upp innan den hinner producera frön är däremot bortom all räddning.

När det gäller frön brukar perenner generellt sätt producera få men stora frön, medan annueller och binenner istället brukar få många, små frön. Ett stort frö kostar mycket energi att utveckla, men å andra sidan kommer det ha med sig så mycket näring redan från början att det snabbt kan börja utveckla gröna blad och få igång sin fotosyntes. Eftersom annueller och binenner dör efter första blomningen är det viktigt för dem att få iväg så många frön som möjligt efter denna enda blomning, medan en perenn kan ta det lite lugnare och istället producera ett mindre antal frön år efter år.

Buskar

Buskar kan uppfylla en lång rad funktioner i trädgården. Vissa odlas främst för sina vackra blommor, blad, bark eller frukter, medan andra används för att skydda trädgårdar och uteplatser från både vind och insyn. Det finns dessutom en lång rad buskar som är både vackra och praktiska så man kan få det bästa av två världar. Varför inte använda vackra blommande buskar för att skapa rum och avgränsningar inne i trädgården? Eller plantera en buske utanför köksfönstret vars delikata bär lockar till sig både fåglar och ekorrar under hösten och vintern? Om man har ett hus som ser lite kantigt och hårt ut är buskar ett utmärkt sätt att mjuka upp formerna och få arkitekturen att se mer tilltalande ut.

Vad är då en buske? En buske är en flerårig växt med förvedade stammar som grenar ut sig från basen. De flesta buskar blir inte högre än 5-6 meter, och många blir betydligt lägre än så. I de svenska trädgårdarna är några av de vanligaste buskarna nyponrosen, spirean och forsythian. Även ute i naturen stöter man på många olika sorters buskar, t ex enbusken och slånbusken. En buske där bara de nedre delarna av grenarna är förvedade kallas för halvbuske. Från de förvedade delarna skjuter halvbusken skott som är ett eller tvååriga. Många halvbuskar är omtyckta trädgårdsväxter, till exempel hallonet. Dvärgbuskar som aldrig blir högre än en meter brukar man kalla ris, t ex blåbärsris, tranbärsris och ljung. Ris kan användas som marktäckare och är särskilt populära på skogstomter.

Buskar används ofta för att skapa häckar, både klippta och friväxande. Om man vill ha en klippt häck är det viktigt att välja en buske som klarar av att klippas, t ex idegran, buxbom eller liguster. Den här typen av buskar blir även fina som formklippta solitärer. Under vissa perioder av historien har strikt formklippta häckar och solitärer varit extremt populära, t ex i 1700-talets Frankrike när de användes för att skapa allt från konstnärligt utformade statyer till komplicerade trädgårdslabyrinter. För formklippning väljer man vanligen buskar som utvecklar många små och tätt sittande lövrika grenar som ger ett riktigt kompakt lövverk.

Om du istället vill ha en friväxande häck i din trädgård kan du välja buskar såsom syren eller brudspirea. Tänk på maxhöjden varierar mycket mellan olika buskar. Även en friväxande häck kan må bra av att beskäras. Vissa kan förnyas och fräschas upp genom att man skär ner hela busken till några decimeters höjd, medan andra mår bäst av att man enbart skär bort döda och skadade grenar. Ta alltid reda på information om just den art eller sort du vill odla så att du inte råkar förstöra den genom att beskära på fel sätt.

Om man vill muntra upp en mur eller vägg kan man plantera klättrande buskar mot den. Det finns många buskar som utvecklat särskilda klätterorgan för att kunna ta sig upp även på helt lodräta ytor, t ex murgrönan och vildvinet som båda är en vanlig syn på höga tegelbyggnader. Det finns även gott om buskar som slingrar sig kring de stöd som finns till hands, t ex den ljuvligt doftande kaprifolen.

Klängväxter

Klängväxter är ett utmärkt sätt att lysa upp allt från fula plank till tråkiga byggnader. Om man väljer klängväxt med omsorg kan man få en som inte bara är vacker under blomningen utan under hela eller större delen av året. Många klängväxter får t ex ett grönt och frodigt bladverk och vissa bjuder dessutom på vackra frukter eller bär som lockar till sig både fåglar och ekorrar under höst och vinter.

När man väljer klängväxt är det viktigt att ta hänsyn till jorden den ska växa i och om plantan ska stå i full sol, halvskugga eller helskugga. Om du inte är beredd att förändra jorden på växtplatsen är det viktigt att välja en klängväxt som trivs med just den typen av jord, annars får man lätt en slokande klängväxt som snarare förfular platsen än smyckar den. Det samma gäller solmängden. En klängväxt som vill ha full sol blir lätt gles och tråkig om den planteras i en skuggig del av trädgården, medan en klängväxt som behöver skugga lätt torkar ut och får fula, brända blad i full sol.

Vissa klängväxter är mycket bra på att klättra och klänga helt på egen hand, medan andra behöver bindas upp eller ledas in i en spaljé för att komma till sin rätt. Tänk på att det inte bara är tillverkade objekt som kan fungera som stöd för klängväxter – ofta är det mycket vackert att låta klängväxter ringla över stenar, längs bergknallar och upp runt träd i trädgården.

Med hjälp av klängväxter kan man arrangera en så kallad pergola i trädgården. En pergola består av dubbla rader fristående stöd som bekläs av lummiga klängväxter. En pergola kan t ex användas för att skapa en skuggig och insynsskyddad passage till en fristående uteplats eller pool. Klängväxter kan även användas för att skapa en trivsam berså i trädgården som erbjuder både skugga och insynsskydd.

Två av de traditionella klängväxter som under lång tid prytt de svenska trädgårdarna är klematis och kaprifol. Båda bjuder på en blomning som är både överdådig och långvarig, och de doftar dessutom ljuvligt. Idag finns det många olika sorters klematis och kaprifol att välja på i handel. Man kan t ex hitta både storblommig och småblommig klematis och vissa sorter får vackra fröställningar efter blomningen. Inom gruppen rosor finns det också en lång rad arter och sorter som fungerar utmärkt som klängväxter.

En annan klängväxt som sedan länge odlats i Sverige är den klassiska humlen. Humlen är extremt snabbväxande och kan bli 20 cm längre på ett dygn. Det första dokumenterade exemplet på humleodling är från 700-talet e Kr då humle odlades i nuvarande Tyskland. I Sverige vet man att humle odlats för öltillverkning i åtminstone 800 år.

Den som vill ha en mer exotisk klängväxt i trädgården kan t ex välja bokharabinda. Bokharabindan härstammar från Asien där den växer vild från Tadzjikistan till centrala Kina. Eftersom detta är delar av Asien där det kan bli tämligen kallt brukar Bokaharabindan inte ha några problem med att klara sig i Sverige. Den kan bli 15 meter hög och de äggformade bladen kan bli över en decimeter långa. Blommorna sitter i stora vippor och utvecklas efter blomningen till vingade nötter. Bokharabindan blommar under sensommaren och hösten och är därför ett bra komplement till alla de växter som blommar under försommar och högsommar.

Kryddväxter

Om man vill odla kryddväxter finns det verkligen en enorm mängd olika arter och sorter att välja mellan. Innan man börjar köpa på sig olika kryddväxter är det bäst att ta i beaktning hur jorden i trädgården är beskaffad och besluta sig för om man är villig att lägga ned tid och energi på att förändra den på något sätt. Om inte, välj bara sådana kryddväxter som är kända för att trivas bra i just den sorts jord som du har i din trädgård.

Bruket att använda kryddväxter är flera tusen år gammalt. Idag använder vid kryddväxter framförallt för att lyfta fram och komplettera råvarornas goda smak, men förr i tiden innan dagens moderna logistik och förvaringsmöjligheter fanns till hands var kryddväxterna också viktiga för att dölja otrevliga smaker på mat som lagrats länge. I många kulturer har gränsen mellan kryddväxter och medicinalväxter varit vag. Visste du t ex att pepparkakorna förr i tiden brukade bakas av nunnor och användes för att behandla och förebygga magproblem? Nunnorna i Vadstena använde sig på 1400-talet av ett recept innehållandes fänkål, ingefära, kanel, kryddnejlika, kardemumma, cederolja och peppar, samt skal från både citron och pomerans. Många av örterna som användes i vadstenasystrarnas recept är tropiska arter som inte riktigt passar det svenska klimatet, men t ex fänkål går utmärkt att odla utomhus här hos oss och ingefära kan odlas som krukväxt inomhus. Fänkål är inte bara trevlig i bröd och kakor utan kan också med fördel användas i såser och fiskrätter. De aromatiska finflikiga bladen och stjälken är underbart goda att blanda i en fräsch sallad.

Många av de kryddväxter som vi idag klassar som klassiskt svenska smaker har sitt ursprung i helt andra delar av världen. Redan under vikingatiden bedrevs handel med kryddor i Skandinavien och i och med kristendomens intåg blev klostren viktiga nav för spridandet av olika krydd- och medicinalväxter. Från 1400-talet och framåt ledde den Europeiska expansionen och kolonialismen till att kryddväxter i allt snabbare takt började importeras till Europa från alla världens hörn. 1900-talet har också varit ett intressant århundrade när det gäller kryddväxter eftersom bland annat ökat resande och invandring gjort att vi svenskar börjat prova på en lång rad nya kryddväxter i matlagningen. Varför inte ordna en liten odling av många olika sorters latinamerikansk chilipeppar hemma istället för att hålla tillgodo med de ytterst få varianter som brukar finnas till hands i matbutikerna? Tänk dock på att den svenska junisolen kan vara stå stark att den skadar färska löv på chiliplantorna. Det är därför säkrast att se till att plantorna får skugga under morgontimmarna.

Andra exempel på kryddväxter som går bra att odla i Sverige är basilika, anis, fransk dragon, oregano, timjan, citrontimjan, libbsticka, kummin, gräslök och sommarkyndel. Många av arterna växer till och med vilt eller förvildade i Sverige. Anisen härstammar t ex från Medelhavsregionen men växer idag vild i södra och mellersta Sverige. Kring Medelhavet har den traditionellt använts i drycker såsom grekisk Ouzo, turkisk Rik och fransk Pastis så det är inte förvånande att den passar utmärkt som krydda även i svenskt brännvin.

Odla Grönsaker

Att kunna njuta av sina egna hemodlade grönsaker är verkligen en oslagbar känsla. För många är tyvärr grönsakslandet förknippat med känslor av plikt och plåga snarare än lust och glädje, men det behöver verkligen inte vara så. Till att börja med är det viktigt att fundera över vilka grönsaker man egentligen vill odla. Många odlar tomat, gurka och morötter av ren slentrian, men är det verkligen dina favoritgrönsaker? Om man väljer grönsaker man verkligen tycker om istället för att per automatik fortsätta med de arter och sorter man alltid valt blir det genast mycket roligare att se fram emot skörden.

Fundera också på hur mycket grönsaker du egentligen gör av med. Många grönsakssorter, t ex pumpor och squash, producerar enorma mängder mat som kan vara svårt att göra av med för ett normalt stort hushåll. Detta leder till att många trädgårdsägare först lägger ned en massa blod, svett och tårar på att odla upp grönsakerna, för att sedan tvingas lägga nästan lika mycket energi på att skörda, ta reda på och kompostera grönsaker som ingen vill ha. Om du till exempel tycker att det vore roligt med några hemodlade pumpor till höstens fester, nöj dig med ett mindre antal plantor och fall inte för frestelsen att plantera pumpor i långa rader.

Innan du fattar några beslut om ditt trädgårdsland bör du också fundera på hur mycket tid du kan och vill lägga ned på att ta hand om grönsaker som inte kan konsumeras direkt. Vissa älskar att ägna sig åt marmeladkok, mjölksyrning och inläggningar medan andra föredrar att avnjuta sina hemodlade grönsaker direkt från landet. Om du vet med dig att marmeladkokande brukar kännas betungande snarare än avslappnande eller släpade ut 25 stycken mögliga burkar chutney ur källarskafferiet förra vårstädningen kan det vara idé att strunta i att odla grönsaker för hela året och istället begränsa odlingen till det du tror att du och dina vänner hinner äta upp medan det är färskt.

Vidare är det bra att tänka igenom vilka grönsaker som egentligen passar bäst i ditt trädgårdsland. Om man väljer grönsaker som verkligen uppskattar den miljö som finns i trädgården kommer man att få mycket tåligare grönsaker som inte kräver lika mycket ompyssling för att klara sig. Exempel på faktorer som är bra att ha i åtanke är klimatet i din del av landet, jordmånen, hur pass soligt ditt trädgårdsland är och om det är skyddat från något håll.

Slutligen bör man fundera lite på hur det har sett ut under tidigare odlingssäsonger. Har du till exempel haft stora problem med morotsflugor kan det vara bra att helt skippa morötterna under några sässonger och odla någonting annat på den platsen. Ett annat altnerativ är att kombinera den utsatta växten med någon växt som man vet att skadegöraren avskyr. Du kan läsa mer om hur man kan tampas med parasiter och andra problemorganismer i avsnittet om skadedjur.

Genom att planera i förhand kan man förebygga många av de problem som kan uppstå i ett trädgårdsland och därigenom kunna se fram emot en odlingssäsong innehållandes betydligt mindre tandagnisslan och betydligt fler härliga skördefester.